Äntligen ut i skogen igen!

Nu har människan äntligen bestämt att jag får ut och röra på mig igen. Ett tag var det tydligen något fel på mig, jag kände verkligen efter, men hade inte ont någonstans. Mannen med sprutor kom ut och petade på mitt bakben, kanske att det var något fel på det? Jag vet inte, jag kände aldrig något. Människan satt i alla fall inte på min rygg på flera veckor (dagar, reds. anm.) Nu när jag äntligen får komma ut så tycker hon att vi bara ska skritta och springa korta sträckor. Vad handlar det om? Hon säger något om att jag inte ska överanstränga mig eller något sånt. What? Jag är lika vältränad som jag alltid har varit, jag överanstränger mig sällan! Hon skyller säkert bara på mig fast det är hon som inte orkar. Så är det nog. 
 
Nu när det börjar bli kallare får jag mer energi igen, det är skönt. Det blir så mycket roligare då. Det värsta är ju dock att alla de monster som finns också får mer energi och smyger på små, söta hästar som jag. Inte lika roligt. Tur att jag är smart och vet hur de ser ut och vart de gömmer sig. De har inte ens en chans att lyckas ta mig! Jag ligger alltid steget före!
 
Puff!
/Tessan

Knäpp människa

Äntligen har jag fått börja komma ut i skogen igen! Av någon anledning som jag inte förstår (okej, jag hade ont i hoven) har jag fått stå inne en massa den här sommaren. Inte ens när jag mådde bra fick jag gå ut och då brydde de sig mer om Elma och skulle linda in hennes hov. Jag klagar inte över att jag slapp få hoven inlindad för det är nog det värsta som finns, men jag tycker inte det är roligt att stå inne.
 
Men nu får vi alltså gå ut igen och äta gräs och människan tar med mig ut och sitter på mig och tycker jag ska springa (vilket jag gärna gör så länge jag får springa fort).
 
Härom dagen var vi ute och sprang och det var roligt, men på vägen hem började människan bete sig underligt. Hon hoppade av mig och gick ut i skogen och plockade massa gula saker. Jag liksom ba vaaa? Höll på att kliva på en sån där guling på stigen också och då blev hon nästan sur och kallade mig korkad. Jag förstår verkligen ingenting. Hon satt upp sen igen och vi gick en bit till och så hoppade hon av och plockade ännu fler gulingar. Jag vet inte vad hon ska ha dem till, hon la dem i alla fall i sin jackficka och pratade något om att hon skulle ha tagit med sig en påse... Och så har hon mage att påstå att jag är den av oss två som är knäpp?! Jag såg en röd, vitprickig liknande sak som dem hon hade plockat, men denna ville hon inte ha, hon ägnade den inte ens en blick. Tror ni människan har gått och blivit rasist? Borde jag oroa mig? 
 
 
Kram från en något fundersam Tessa

RSS 2.0