Ny hage - nya vänner?
I någon vecka har jag och Tessan fått gå i en jättestor hage där det finns massor med mat. Det är jätteroligt. Idag plockade dock människan bara ut Tessan så fick Tessan gå där tillsammans med en liten plutthäst. Vad handlar det om liksom?! De skrek och Tessan behövde uppenbarligen mitt stöd, men jag kunde inte göra något. Efter ett tag fick jag komma dit också. Då jagade jag undan plutthästen och sen åt vi. Efter en stund kom det två hästar till, inte plutthästar, utan ungefär lika stora som mig. De försökte inte ta Tessan ifrån mig så det gick bra. Tessan tycker dock de verkar spännande så hon vill prata med dem, då blir jag sur. Tessan är min kompis! Ingen ska tro att den ska komma här och ta henne från mig!
Det finns dock massa mat i hagen så det går bra ändå. Och de andra hästarna går väl att umgås med om man är på lite avstånd, men jag tycker faktiskt inte att man ska gå för nära okända hästar. Man vet ju aldrig vart de har varit...
Kram
Elma
Gräset är grönare på andra sidan
Människan envisades med att klippa manen igår också. Suck! Jag vill ha lång man så jag ser ut som en vildhäst ju! Sen tyckte hon bara att jag skulle gå in i hagen igen, då tänkte jag att "nej, nu får det vara nog med ditt bestämmande!" så jag slängde mig undan och hittade mycket grönare gräs i människornas hage (de har inte ens stängsel runt om!) Människorna har ju ett talesätt som säger att gräset alltid är grönare på andra sidan och det stämmer ju verkligen! Människorna verkar inte förstå mycket om gräs annars, men det är de ju fattat.
Människan tyckte dock inte att jag skulle äta av deras gräs, som ju var högt och grönt och alldeles gudomligt gott. Hon försökte fånga mig, men då slängde jag mig undan. Då tyckte Tessan att vi skulle springa tillsammans så vi sprang sida vid sida, hon i hagen och jag på vägen, så snabbt vi bara kunde. Fast helt plötsligt tvärstannade Tessan och gnäggade att hagen tog slut och hon inte kunde springa längre. Då var det inte så roligt längre. Jag hann äta lite mer gräs innan människan hann ifatt (jag sprang ifrån henne hur lätt som helst!) och tog in mig i hagen igen. Jag ville springa mer där då, men Tessan ville hellre gosa med människan. Hon fjäskar så!
Kram
Elma
Ps. Jag glömde lägga upp bild på mig i mitt presentationsinlägg så det kommer här. Håll till godo!
Elma om Elma
Jag är alltså Elma, Tessans vän (i alla fall när Tessan vill). Det är jag som står för motionen av människorna. Jag brukar gå ut och gå med dem i grimskaft, det är roligt. De går dock alldeles för fort och drar en massa... Vi brukar springa också, då tävlar jag alltid med dem så att jag kommer först. De har inte en chans när jag lägger tävlingsinstinkten till!
Jag är tävlingshäst, nämligen. Ja, inte nu längre, men i min ungdom. Jag vann allting [ta detta med en nypa salt, reds. anm.]. Vad jag minns så har jag en son, som jag bodde med förra hösten innan jag flyttade ihop med Tessan. Han är nästan lika snygg som mig.
Jag gillar mat och att äta. Att stå i hagen och mysa med Tessan är något av det bästa som finns. Människorna är också roliga att mysa med. En stund i alla fall.
Nu ska jag ut i solen och fortsätta äta!
Kram
Elma
