Ny box
Jag har fått en ny box. Den är jättemysig. Jag vet inte vad det är som gör den bättre än den förra eftersom den är mindre. Jag tycker om den i alla fall. När matte kommer tidigt på morgonen vill jag inte lämna min mysiga box, men det får jag till slut göra ändå.
xoxo
Tessan
Vi lever fortfarande!
Vi har inte skrivit här på så länge att ni tror väl att vi har gått och dött?? Det har vi inte. Jag är fullt levande, vilket jag visade matte i förrgår (hehehe). Hon tyckte vi skulle galoppepera i kornas hage (kossorna verkade ha rymt för grinden stod öppen...) Det gick väl an till en början, men sen tyckte hon att vi skulle galoppera i uppförsbacke. Gah! Det är ju skitjobbigt! Jag stannade och bockade och då hamnade matte på marken. Jag menade inte att hon skulle lägga sig ned på marken, jag bara inte ville galoppepera. Det är typ 50/50 chans att hon lägger sig på marken när jag bockar. Förr var det 70/20, men hon har blivit bättre på att inte ge upp så lätt (ja, jag är stolt över att ha lärt henne det!). De andra fem gångerna jag bockade satt hon kvar och skrek åt mig. Jag vet inte vad hon tror att hennes skrikande ska åstadkomma. Jag är ju ingen meshäst som Elma som tar åt mig när matte blir arg liksom.
xoxo
Tessan
Vem som bestämmer
Hur länge som helst har jag fått gå ut och gå med människan, som om jag vore en hund! Det är liksom inte en hästs jobb att motionera människorna. Jag tycker inte alls det är särskilt roligt. Elma tycker det är roligt trots att hon inte är en hund, men hon tycker ju inte heller om när människan blir arg så hon är ju lite knäpp. Det borde egentligen flytta hit en hund som kunde motionera människorna, det vore nog det allra bästa.
Idag var vi i alla fall ute, människan och jag, utan att hon gick bredvid. Istället satt hon på min rygg. Det är mycket roligare att vara ute då. Men eftersom jag inte har fått röra på mig så mycket på sista tiden (jag kan ha varit skadad igen, för människan har smörjt massa på mitt bakben) så har jag ju givetvis massa energi och vill springa massor. Men människan vill bara att vi ska ta det lugnt. Lugnt är detsamma som tråkigt.
Jag har försökt lära Elma att vara lite mer bestämd mot människan och idag när människan skulle hålla på med hennes hov (hon har gjort det mycket på senare tid, kan vara så att Elma är skadad på något sätt...) så försökte Elma visa människan vem som bestämde. Först sa människan till högt, men jag eggade på Elma att inte ge sig och då röt människan till (kanske en 3 på människan arg-skala, jag brukar inte ge mig förrän hon kommer till 5) och då blev Elma ångerfull och stod helt stilla. Helt menlös är hon. Tur att jag i alla fall kan visa människan vem som bestämmer...
- Tessan
Äntligen ut i skogen igen!
Nu har människan äntligen bestämt att jag får ut och röra på mig igen. Ett tag var det tydligen något fel på mig, jag kände verkligen efter, men hade inte ont någonstans. Mannen med sprutor kom ut och petade på mitt bakben, kanske att det var något fel på det? Jag vet inte, jag kände aldrig något. Människan satt i alla fall inte på min rygg på flera veckor (dagar, reds. anm.) Nu när jag äntligen får komma ut så tycker hon att vi bara ska skritta och springa korta sträckor. Vad handlar det om? Hon säger något om att jag inte ska överanstränga mig eller något sånt. What? Jag är lika vältränad som jag alltid har varit, jag överanstränger mig sällan! Hon skyller säkert bara på mig fast det är hon som inte orkar. Så är det nog.
Nu när det börjar bli kallare får jag mer energi igen, det är skönt. Det blir så mycket roligare då. Det värsta är ju dock att alla de monster som finns också får mer energi och smyger på små, söta hästar som jag. Inte lika roligt. Tur att jag är smart och vet hur de ser ut och vart de gömmer sig. De har inte ens en chans att lyckas ta mig! Jag ligger alltid steget före!
Puff!
/Tessan
Knäpp människa
Äntligen har jag fått börja komma ut i skogen igen! Av någon anledning som jag inte förstår (okej, jag hade ont i hoven) har jag fått stå inne en massa den här sommaren. Inte ens när jag mådde bra fick jag gå ut och då brydde de sig mer om Elma och skulle linda in hennes hov. Jag klagar inte över att jag slapp få hoven inlindad för det är nog det värsta som finns, men jag tycker inte det är roligt att stå inne.
Men nu får vi alltså gå ut igen och äta gräs och människan tar med mig ut och sitter på mig och tycker jag ska springa (vilket jag gärna gör så länge jag får springa fort).
Härom dagen var vi ute och sprang och det var roligt, men på vägen hem började människan bete sig underligt. Hon hoppade av mig och gick ut i skogen och plockade massa gula saker. Jag liksom ba vaaa? Höll på att kliva på en sån där guling på stigen också och då blev hon nästan sur och kallade mig korkad. Jag förstår verkligen ingenting. Hon satt upp sen igen och vi gick en bit till och så hoppade hon av och plockade ännu fler gulingar. Jag vet inte vad hon ska ha dem till, hon la dem i alla fall i sin jackficka och pratade något om att hon skulle ha tagit med sig en påse... Och så har hon mage att påstå att jag är den av oss två som är knäpp?! Jag såg en röd, vitprickig liknande sak som dem hon hade plockat, men denna ville hon inte ha, hon ägnade den inte ens en blick. Tror ni människan har gått och blivit rasist? Borde jag oroa mig?
Kram från en något fundersam Tessa
Inte lätt att vara människa...
Idag har jag varit ute och sprungit med människan på ryggen igen. Jag låtsas att jag tycker det är lite jobbigt ibland, men egentligen är det ganska kul. Men de där flugorna skulle kunna gå och dö för min del...
Människan är lite konstig. Hon bestämmer alltid vart jag ska gå, vill jag gå åt ett annat håll än hon så tar hon tag i mig och ger sig inte förrän jag går dit hon vill, MEN när vi är ute i skogen och går på stigen då säger hon till mig hela tiden att "se dig för!" och "du får ju titta vart du sätter fötterna!" Man liksom ba "hur ska du ha det egentligen?!" Jag blir inte klok på henne...
Hon fattar inte någonting heller. Hon må vara lite äldre än mig, men hon är ändå dummare än ett föl. Människan kallar det för vattenpölar, men jag vet att i det där vattnet finns onda monster som vill äta söta hästar som jag. Om jag kommer i skritt eller om de är jättestora så är det ju svårt att hoppa över, men om vi kommer i trav eller galopp så är det ju bara att skutta lätt över så slipper man bli någons middag. Och människan verkar helt oberedd på det varje gång! Bara skumpar och drar i manen på mig (som hon ju har borstat fin innan vi lämnar stallet). Hon säger "måste du hoppa så högt?" Korkat, va? Monstren kan ju givetvis sträcka sig upp ur vattnet och då måste man ju hoppa högt ovanför. Annars spelar det ju ingen roll.
Hon är ändå ganska snäll människan, trots att hon är korkad. Hon fixar med manen på mig och gosar och ger mig mat ibland (fast nu var det länge sen...)
Ont i hoven
Jag har ont i hoven. Ja, det måste jag ju eftersom människan har lindat in den. Jag har märkt att den gör lite ont. Tydligen har jag tappat en sko också. Det är så mjukt i hagen så det har inte känts särskilt mycket tidigare, men nu har människan alltså lindat hoven så det borde nog göra väldigt ont. Jag haltar lite när människan tittar på mig och räcker fram hoven så att hon ska förstå att det gör jätteont. Ibland glömmer jag ju dock bort att det ska göra ont och går som vanligt. Aja, vi får hoppas att hon inte ser det.
xoxo
Tessan
xoxo
Tessan
Bilder på Tessan
Jag glömde ju bild på mig! Herregud, hur kunde jag göra det?!
Här är jag:
Här är lite bilder som människan tog på mig i vintras. Visst är jag snygg?
xoxo
Tessan
Här är jag:
Här är lite bilder som människan tog på mig i vintras. Visst är jag snygg?
xoxo
Tessan
Tessan om Litesse
Det är jag som är Litesse eller Tessan, kallar man mig vanligtvis. Jag är äldst av djuren och alltså den som bestämmer. Ja, katterna är ju inte mycket att bestämma över. De är ju så små och springer iväg så fort de får syn på mig. Men i hagen är det i alla fall jag som bestämmer. Ja, över Elma alltså. Jag försökte bestämma över den där blonda honmänniskan i förra veckan, men då blev hon arg så det är nog inte värt det.
Jag ska försöka skriva kortfattat om mig. Jag förstår att ni gärna vill veta allt om mig, jag är trots allt bäst och viktigast i världen. Jag blir lätt sur om människan (ja, samma som nämndes tidigare) tar ut Elma istället för mig. Eller om det är flera människor som kommer till hagen så kan de få för sig att alla inte behöver stå runt mig och klappa och titta på mig. Idioter! Det är ju klart att jag ska ha all uppmärksamhet.
Jag ska försöka skriva kortfattat om mig. Jag förstår att ni gärna vill veta allt om mig, jag är trots allt bäst och viktigast i världen. Jag blir lätt sur om människan (ja, samma som nämndes tidigare) tar ut Elma istället för mig. Eller om det är flera människor som kommer till hagen så kan de få för sig att alla inte behöver stå runt mig och klappa och titta på mig. Idioter! Det är ju klart att jag ska ha all uppmärksamhet.
Människorna brukar skratta åt mig ofta, men jag förstår inte vad jag gör som är så roligt. De säger att jag snart är 19 år. Antingen kan de inte räkna eller så räknar människorna på något annat sätt. Jag är övertygad om att jag inte är en dag över fem år!
Jag har varit ute i skogen mycket i mitt liv och vet vilka faror som kan lura där. Människorna förstår oftast inte, de verkar inte ens se tecknen på ondska. Det är inget annat än tur som har gjort att jag ännu inte har blivit uppäten av något av de otäcka monstren som finns där ute. Tur och att jag minsann vet hur monstren ser ut och vart de kan tänkas gömma sig. Jag har aldrig gått förbi ett monster utan att ha sett det. Jag antar att monstren vet att det inte är någon idé att attackera mig när jag fått syn på dem – de kommer aldrig ifatt mig, jag är alldeles för snabb.
Ja, det var liiiite av all den kunskap och visdom jag har att dela med mig av. Ni får snart läsa mer om mig!
xoxo
Tessan
