Ny box
Jag har fått en ny box. Den är jättemysig. Jag vet inte vad det är som gör den bättre än den förra eftersom den är mindre. Jag tycker om den i alla fall. När matte kommer tidigt på morgonen vill jag inte lämna min mysiga box, men det får jag till slut göra ändå.
xoxo
Tessan
Kallt
Nu börjar det bli kallt ute. Jag hatar kylan. Jag blir så arg på matte för att hon gör så att det blir kallt. Hon gjorde likadant för ett år sedan. Jag skriker åt henne att hon ska göra så att det ska sluta regna och blåsa och vara så nedrans kallt, men hon bara skrattar och ljuger mig rakt upp i ansiktet. Hon säger att det inte är hon som bestämmer vädret. Tror hon att jag är korkad? Hon bestämmer ju allt, det är ju klart att hon även bestämmer vädret. Hmpf.
- Ceasar inifrån värmen
Vi har med en bedragare att göra!
Det finns en bedragare här i byn! Sindy såg honom för några dagar sedan och hon trodde att det var jag! Men jag var inte där. Jag har förhört samtliga vittnen till händelsen och matte (som ju är väldigt smart och observant) noterade att denna bedragare dock hade gjort ett ödesdigert misstag: han hade tagit på sig ett halsband! Jag har inte halsband för jag tycker det är fult och tar av mig det när matte hade köpt ett till mig. Så ser ni en röd katt med halsband så är det inte jag även om han dock är väldigt lik mig. (Matte sa också att han var lite tjockare än jag, men hon kanske bara sa detta för att vara snäll...)
Närma er inte denna katt utan förstärkning! Vi vet inte hur farlig han är.
Ceasar
Bilden är alltså på mig (notera bristen på halsband) då bedragaren ännu ej hamnat på bild.
Vi lever fortfarande!
Vi har inte skrivit här på så länge att ni tror väl att vi har gått och dött?? Det har vi inte. Jag är fullt levande, vilket jag visade matte i förrgår (hehehe). Hon tyckte vi skulle galoppepera i kornas hage (kossorna verkade ha rymt för grinden stod öppen...) Det gick väl an till en början, men sen tyckte hon att vi skulle galoppera i uppförsbacke. Gah! Det är ju skitjobbigt! Jag stannade och bockade och då hamnade matte på marken. Jag menade inte att hon skulle lägga sig ned på marken, jag bara inte ville galoppepera. Det är typ 50/50 chans att hon lägger sig på marken när jag bockar. Förr var det 70/20, men hon har blivit bättre på att inte ge upp så lätt (ja, jag är stolt över att ha lärt henne det!). De andra fem gångerna jag bockade satt hon kvar och skrek åt mig. Jag vet inte vad hon tror att hennes skrikande ska åstadkomma. Jag är ju ingen meshäst som Elma som tar åt mig när matte blir arg liksom.
xoxo
Tessan
Sindys önskelista
Hej Tomten!
Matte sa att du har renar som flyger. Renar är tydligen som hästarna fast mindre och med horn. Jag tror en av dina renar är i vår trädgård ibland. De brukar stå under trädet där Mattes fåglar är, men jag tror inte de brukar äta fåglarna, de brukar äta saker från marken. De är ett par stycken i trädgården, men bara en av dem har horn. De andra kanske har tappat sina? Eller så är de bara nära släktingar till dina renar? De flyger aldrig utan brukar springa när Matte eller Husse kommer, kanske är det bara renarna som kan flyga och inte de andra släktingarna och renen vill inte verka konstig?
Du ger tydligen ut julklappar till dem som varit snälla. Jag är alltid snäll. Jag är dessutom väldigt söt. Jag brukar ligga i Mattes knä och låta henne klappa och gosa med mig. Husse är inte lika bra på att klappa och gosa, så honom brukar jag gå ifrån. Är det elakt kanske? Får jag inga paket nu? Jag ska försöka bättra mig!
Om du tycker att jag har varit snäll så vill jag gärna ha mat. Matte ger oss mat, men inte alls så mycket som jag vill ha. Jag vill ha mat i skålen jämt men Matte säger att jag blir tjock då. Så jag önskar mig mat av dig, Tomten, mat som Matte inte bestämmer över.
Kram
Sindy
Ceasars önskelista!
Hej Tomten!
Jag vet att du egentligen inte finns och att julklapparna kommer från Matte, men hon har sagt åt mig att skriva önskelista och jag vill inte såra henne...
I jul vill jag ha något roligt. Gärna en lekkamrat. Sindy är inget rolig och bara fräser åt mig när jag vill leka med henne. En killkompis vore nog något, en som tål lite mer än den där mesproppen Sindy.
Om jag inte får en kompis vill jag ha något gott. Kletmat (bitar med sås, reds. anm.) är gott och likaså godis som Matte köper åt oss ibland. Och fil eller yoghurt. Ja, något gott vill jag ha.
Jag vill ha värme också. Först var det massa regn och nu är det istället massa vit, kallt överallt. Inte alls roligt. Så jag vill ha värme, mycket roligare att vara ute då.
Med vänlig hälsning
Ceasar
Mer mat åt Ceasar
Matte blev sur på mig förut. Hon stod vid bänken, så som hon brukar göra när hon gör mat till mig. Jag hade redan fått mat men var mer hungrig så jag antog att hon gjorde iordning mer mat till mig. För att underlätta för henne så hoppade jag upp på bänken. Döm om min förvåning när hon ursinnigt vrålar "gå ned, Ceasar!" och praktiskt taget kastar ned mig på golvet igen. Okej, jag vet att jag inte får vara på bänken, men jag tänkte att ibland måste man ju göra undantag. Idag var tydligen inte den dagen. Tydligen var det inte heller ens mat till mig utan till matte själv. Självisk är hon också. Nu sitter jag i hennes knä vid datorn och skriver och sneglar på hennes tallrik. Hon tror att jag spinner och myser med henne för att jag tycker om henne... Jag vill ju bara åt hennes mat. Tur att hon inte är så smart.
/Ceasar
Nu är fåglarna ute igen
Förra gången det var vitt och kallt höll matte på och hängde ut fåglar i ett träd. Det tråkiga för matte var att de där råttorna med vingar alltid åt upp hennes fåglar. Ni som inte vet vad fåglar är (och jag förstår er i så fall, jag tror bara det är matte som är så knäpp och håller på och hänger ut fåglar i träden) kan läsa mer om det här. Jag trodde nu att matte hade gett upp med fåglarna, men nu har hon alltså börjat igen. Imorse hängde hon ut en hel hållare med fåglar och nu när det börjar mörkna har råttorna ätit upp alla fåglar. Jag tycker så synd om matte. Missförstå mig inte nu, jag älskar matte, men hon är inte den smartaste jag träffat (jag menar, hon hänger ut fåglar i trädet fullt synligt och perfekt för råttorna att flyga och ta dem!) Jag önskar att hon kunde hänga fåglarna inne istället för inne har vi bara haft icke-flygande råttor några gånger (och Ceasar tog dem alla två). Flygande råttor har vi aldrig haft inne så alltså skulle mattes fåglar vara tryggare inne. Tråkigt nog för de flygande råttorna så har jag övat mig hela den varma perioden som nyss varit på att fånga dem och jag, om jag får säga det själv, har blivit väldigt bra på att ta dem. Jag vill ju faktiskt bara glädja min matte. För en glad matte ger Sindy mat.
xoxo
Sindy
Vem som bestämmer
Hur länge som helst har jag fått gå ut och gå med människan, som om jag vore en hund! Det är liksom inte en hästs jobb att motionera människorna. Jag tycker inte alls det är särskilt roligt. Elma tycker det är roligt trots att hon inte är en hund, men hon tycker ju inte heller om när människan blir arg så hon är ju lite knäpp. Det borde egentligen flytta hit en hund som kunde motionera människorna, det vore nog det allra bästa.
Idag var vi i alla fall ute, människan och jag, utan att hon gick bredvid. Istället satt hon på min rygg. Det är mycket roligare att vara ute då. Men eftersom jag inte har fått röra på mig så mycket på sista tiden (jag kan ha varit skadad igen, för människan har smörjt massa på mitt bakben) så har jag ju givetvis massa energi och vill springa massor. Men människan vill bara att vi ska ta det lugnt. Lugnt är detsamma som tråkigt.
Jag har försökt lära Elma att vara lite mer bestämd mot människan och idag när människan skulle hålla på med hennes hov (hon har gjort det mycket på senare tid, kan vara så att Elma är skadad på något sätt...) så försökte Elma visa människan vem som bestämde. Först sa människan till högt, men jag eggade på Elma att inte ge sig och då röt människan till (kanske en 3 på människan arg-skala, jag brukar inte ge mig förrän hon kommer till 5) och då blev Elma ångerfull och stod helt stilla. Helt menlös är hon. Tur att jag i alla fall kan visa människan vem som bestämmer...
- Tessan
Äntligen ut i skogen igen!
Nu har människan äntligen bestämt att jag får ut och röra på mig igen. Ett tag var det tydligen något fel på mig, jag kände verkligen efter, men hade inte ont någonstans. Mannen med sprutor kom ut och petade på mitt bakben, kanske att det var något fel på det? Jag vet inte, jag kände aldrig något. Människan satt i alla fall inte på min rygg på flera veckor (dagar, reds. anm.) Nu när jag äntligen får komma ut så tycker hon att vi bara ska skritta och springa korta sträckor. Vad handlar det om? Hon säger något om att jag inte ska överanstränga mig eller något sånt. What? Jag är lika vältränad som jag alltid har varit, jag överanstränger mig sällan! Hon skyller säkert bara på mig fast det är hon som inte orkar. Så är det nog.
Nu när det börjar bli kallare får jag mer energi igen, det är skönt. Det blir så mycket roligare då. Det värsta är ju dock att alla de monster som finns också får mer energi och smyger på små, söta hästar som jag. Inte lika roligt. Tur att jag är smart och vet hur de ser ut och vart de gömmer sig. De har inte ens en chans att lyckas ta mig! Jag ligger alltid steget före!
Puff!
/Tessan
Knäpp människa
Äntligen har jag fått börja komma ut i skogen igen! Av någon anledning som jag inte förstår (okej, jag hade ont i hoven) har jag fått stå inne en massa den här sommaren. Inte ens när jag mådde bra fick jag gå ut och då brydde de sig mer om Elma och skulle linda in hennes hov. Jag klagar inte över att jag slapp få hoven inlindad för det är nog det värsta som finns, men jag tycker inte det är roligt att stå inne.
Men nu får vi alltså gå ut igen och äta gräs och människan tar med mig ut och sitter på mig och tycker jag ska springa (vilket jag gärna gör så länge jag får springa fort).
Härom dagen var vi ute och sprang och det var roligt, men på vägen hem började människan bete sig underligt. Hon hoppade av mig och gick ut i skogen och plockade massa gula saker. Jag liksom ba vaaa? Höll på att kliva på en sån där guling på stigen också och då blev hon nästan sur och kallade mig korkad. Jag förstår verkligen ingenting. Hon satt upp sen igen och vi gick en bit till och så hoppade hon av och plockade ännu fler gulingar. Jag vet inte vad hon ska ha dem till, hon la dem i alla fall i sin jackficka och pratade något om att hon skulle ha tagit med sig en påse... Och så har hon mage att påstå att jag är den av oss två som är knäpp?! Jag såg en röd, vitprickig liknande sak som dem hon hade plockat, men denna ville hon inte ha, hon ägnade den inte ens en blick. Tror ni människan har gått och blivit rasist? Borde jag oroa mig?
Kram från en något fundersam Tessa
Inte lätt att vara människa...
Idag har jag varit ute och sprungit med människan på ryggen igen. Jag låtsas att jag tycker det är lite jobbigt ibland, men egentligen är det ganska kul. Men de där flugorna skulle kunna gå och dö för min del...
Människan är lite konstig. Hon bestämmer alltid vart jag ska gå, vill jag gå åt ett annat håll än hon så tar hon tag i mig och ger sig inte förrän jag går dit hon vill, MEN när vi är ute i skogen och går på stigen då säger hon till mig hela tiden att "se dig för!" och "du får ju titta vart du sätter fötterna!" Man liksom ba "hur ska du ha det egentligen?!" Jag blir inte klok på henne...
Hon fattar inte någonting heller. Hon må vara lite äldre än mig, men hon är ändå dummare än ett föl. Människan kallar det för vattenpölar, men jag vet att i det där vattnet finns onda monster som vill äta söta hästar som jag. Om jag kommer i skritt eller om de är jättestora så är det ju svårt att hoppa över, men om vi kommer i trav eller galopp så är det ju bara att skutta lätt över så slipper man bli någons middag. Och människan verkar helt oberedd på det varje gång! Bara skumpar och drar i manen på mig (som hon ju har borstat fin innan vi lämnar stallet). Hon säger "måste du hoppa så högt?" Korkat, va? Monstren kan ju givetvis sträcka sig upp ur vattnet och då måste man ju hoppa högt ovanför. Annars spelar det ju ingen roll.
Hon är ändå ganska snäll människan, trots att hon är korkad. Hon fixar med manen på mig och gosar och ger mig mat ibland (fast nu var det länge sen...)
Ny hage - nya vänner?
I någon vecka har jag och Tessan fått gå i en jättestor hage där det finns massor med mat. Det är jätteroligt. Idag plockade dock människan bara ut Tessan så fick Tessan gå där tillsammans med en liten plutthäst. Vad handlar det om liksom?! De skrek och Tessan behövde uppenbarligen mitt stöd, men jag kunde inte göra något. Efter ett tag fick jag komma dit också. Då jagade jag undan plutthästen och sen åt vi. Efter en stund kom det två hästar till, inte plutthästar, utan ungefär lika stora som mig. De försökte inte ta Tessan ifrån mig så det gick bra. Tessan tycker dock de verkar spännande så hon vill prata med dem, då blir jag sur. Tessan är min kompis! Ingen ska tro att den ska komma här och ta henne från mig!
Det finns dock massa mat i hagen så det går bra ändå. Och de andra hästarna går väl att umgås med om man är på lite avstånd, men jag tycker faktiskt inte att man ska gå för nära okända hästar. Man vet ju aldrig vart de har varit...
Kram
Elma
Vem är Gravitation?
Ni vet hur matte alltid bestämmer och gör så att jag gör som hon vill, va? För några dagar sedan gjorde hon så att det regnade. Det var dötrist. Så fort jag ville gå ut blev jag blöt. Jag bad henne, jag skällde på henne, jag gjorde ALLT för att hon skulle få det att sluta, men icke! hon bara skrattade åt mig och det fortsatte regna. Sedan klagade hon på mig när jag inte var trött på natten och ville att hon skulle umgås med mig istället. Det var ju inte direkt mitt fel att jag inte kunde vara ute på dagen!
Nu har det i alla fall slutat regna (äntligen!) och då kan man vara ute igen. Det är så skönt och roligt att vara ute nu när solen skiner. Det är roligt att jaga syrran också, trots att hon blir så sur på mig. Jag vet att det är hon som bestämmer (över oss två, inte över matte, tål väl att tilläggas) men det är roligt att bråka med henne ändå. Husse tycker också det är roligt när jag busar med Sindy, han uppmanar mig att hoppa på henne, vilket gör det hela ännu roligare.
Jag och matte var ute och klättrade i träd härom dagen. Eller jag klättrade och matte stod på marken och tjatade om någon som hette Gravitation. Hon undrade om jag inte var orolig för denna Gravitation. Jag har ingen aning om vem han är och varför jag skulle oroa mig för honom. Matte hade med sig kameran ut och tog lite bilder också.
Ny sovplats för Sindy Sus
Nu när hästarna går ute dygnet runt är deras fort ledigt. I mitt fort finns det bara massa trä, men de har fått massa torkat gräs att ligga på. Det är jätteskönt att ligga där. Matte hittade mig där härom dagen och sa att jag blev full med halm när jag låg där. "Det gör inget", sa jag då. När det är sol och varmt är det skönt att gå in och lägga sig där inne och svalka sig lite.
För några dagar sedan skyddade jag mattes fåglar igen genom att ta en sån där flygande sak. Jag kände mig jättestolt och skulle visa husse, men när jag släppte den där saken för att kalla på husses uppmärksamhet så flög den iväg! Husse skrattade åt mig då. Det tyckte jag var elakt, jag vill ju bara hjälpa till :(
Kram
Sindy
